Vill du såra en tysk intill hjärteroten, säg då att vi har godare bröd i Finland. Den mest frisinnade och godmodige tysk, gammal som ung, får bums ett koleriskt anfall. Säg vad du vill om nazister, gamla som nya. Prata om vem som startade vilket krig som helst, om RAF-terrordåd på 70-talet. Gör dig lustig över tysk humor, eller klaga på vädret. Men akta dig för brödet.

Det hjälper inte ens om tysken ifråga besöker Finland och just ätit samt högst sannolikt berömt Börjes skärgårdslimpa och dito fisk i Nagu. Eller vilket som helst rågbröd, surbröd eller efterugnsbröd, alltihop typisk ”exilnödproviant” som vår familj ingalunda är ensamma om att uppskatta.

Varje berest tysk vet att Tyskland är brödets hemvist på jorden. I Italien och Frankrike finns mest bara vitt bröd. England och USA är ju ännu värre brödöknar. Må så vara att Finland verkar ha vissa goda brödsorter, men det måste ju röra sig om undantag. För så mångsidigt utbud som hemma i Tyskland finns det ingen annanstans. Basta.

Och däri har tysken en poäng. Det finns både flera och mera varierande brödsorter här än i Finland. Färskt och gott bröd från morgon till kväll sju dagar i veckan till låga priser från första bästa närbelägna Bäcker. Men på rågbrödssidan är det illa ställt för den finska gommen. Det hjälps inte att tyskarna säljer rågbröd under beteckningen Finnenbrot, utan den enda boten är ett välfyllt frysfack och tillräckligt täta besök i fosterlandet.

En titt i frysen ger vid handen att det vore dags att flyga norrut.