Öl är bayersk livsglädje i flytande form. Bayern toppar den tyska öldrickarstatistiken, och då måste man betänka att endast tjeckerna dricker mer öl än medeltysken.

Någon större ölentusiast var jag inte förrän jag blev Wahlmünchner, det tyska uttrycket för ”av fri vilja inflyttad Münchenbo”. Men bor man i ölets världshuvudstad påverkas man av miljön. Och nu vid det här laget dricker jag gärna öl också i Finland, även om jag inte skulle komma på tanken att ranka finskt öl framom bayerskt. Finskt bröd har unika drag, men i fallet öl dras jag inte till fosterlandet.

Om man i Frankrike gjort upp stränga krav för att få kalla vin vin, är det i Tyskland inte så enkelt att få kalla öl öl. För sisådär femhundra år sedan gjorde man slut med oskicket att tillåta allsköns tillsatsämnen i öl. Vatten, malt, humle och jäst är de enda ingredienserna som godkänns av Reinheitsgebot [1], världens äldsta ännu delvis i kraft varande konsumentskyddslagstiftning inom livsmedelsindustrin. Och dessa regler om rent öl, med rötter från 1447, är förstås instiftade just i München.

Som inflyttad, ”Zugeroast”, betraktas jag ibland med viss skepsis av ortsbefolkningen

Den bayerska ölkulturen blomstrar, och är en sann glädje att insupa. Jag har besökt samtliga Oktoberfester sedan 2002, och kan med lättnad konstatera att öltälten sedan 2010 varit rökfria. Tobakslobbyn lyckades tills dess tuta i folk att bayersk ölkultur är oupplösligt förbunden med tobaksstank. En folkomröstning ifjol satte stopp för den saken, men något avbräck i ölförsäljningen var inte att skåda. Drygt sex miljoner liter gick igen åt.

Men låt inte tidpunkten för din ölinspirerade vallfärd till München inskränka sig till de två sista veckorna i september. Det finns Starkbierzeit, den ”femte årstiden”. Och Biergarten på sommaren. Och Hofbräuhaus jämte en mångfald andra värdshus öppna året om. Man blir på gott humör av att besöka dessa ölets helgedomar, även utan att strikt följa LFHA-dieten [2] jag annars förespråkar. Till humöret bidrar lokal musik, god mat, trevlig bayersk kultur och en uppsluppen stämning som gör att man lätt kommer i samspråk med sin bordsgranne, vilken annars vore lika tillknäppt som gemene finländare.

Det finns anledning att återkomma till det bayerska ölet, så låt mig avsluta med en sentens som Hofbräuhaus låtit måla på väggen, även om den torde härröra från något tyskt fälttåg till Afrika:

Durst ist schlimmer als Heimweh [3]

• [1] http://de.wikipedia.org/wiki/Reinheitsgebot
• [2] Low fat, high alcohol
• [3] ”Törst är värre än hemlängtan”