Andra världskriget lever i Tyskland, tydligare än Vinterkriget eller Fortsättningskriget i Finland. Grannlägenheten ska totalsaneras på grund av krigsskador.

Brevet av disponenten

Vanligen gör kriget sig påmint i form av bombfynd. Också i Finland tror man sig hitta bomber från sjuttio år tillbaka, senast i Åbo. Skillnaden är att det i Tyskland titt som tätt hittas verkliga bomber, som sällan de facto detonerar men som ifjol försenade min tågresa hem till München för att banvallen vid Augsburg visade sig innehålla en Fliegerbombe som höll på att desarmeras efter att flera kvarter evakuerats. Och sådana påminnelser om närhistorien dyker upp titt som tätt; en spontan googlesökning på Fliegerbombe gav 467.000 resultat, färskast däribland bilden nedan – en nyhet från igår.

Men nu har kriget kommit närmare inpå. Närmare bestämt så nära som till grannlägenheten, bredvid oss på fjärde våningen i vårt drygt hundra år gamla hyreshus. Ett brev av disponenten urskuldar sig för de olägenheter som uppstår de närmaste 12-14 veckorna, då sagda lägenhet skall totalrenoveras. På grund av krigsskador. Som lägenheten rimligen inte tillfogades under kalla kriget, utan i allt förnufts namn allra senast i maj 1945. Okej, ibland skjuter man ju upp saker, men man skulle ju kanske tycka att det funnits tid till mer än att putsa upp det värsta efter de allierades bombanfall på München?

Allt har sin förklaring. I lägenheten bodde förut Frau Gmähle. Hon bodde här sedan hon föddes 1926, och hölls här tills hon dog för ett drygt år sedan. Långvariga hyresgäster behandlar man med respekt; vem vet hur länge hennes föräldrar hade hunnit bo i huset före 1926. Så vill inte hyresgästerna flytta ut för en större reparation, ja då får det bli. Och fråga inte mig hur många rörremonter huset gått igenom sedan 9.5.1945.