München har Fasching, inte karneval. Annat är det med Köln. Och karnevalen i Köln med omnejd är gravt undermarknadsförd i Norden, där vi tror vi bör gå över Atlanten efter lössläppt feststämning. Ingalunda! Det kan man göra på betydligt närmare håll och på en tysk dialekt som är väldigt nära svenska. Eller vad sägs om sångrefrängutropet Man fire karneval?

Nu är ju Köln inte München, men efter att ha besökt varje Oktoberfest sedan 2002 tyckte jag att det vore på tiden att idka litet jämförande folkkultursforskning utanför Bayern men ännu inom det katolska Tyskland. Inspiratör var Andreas Hofmeir, tubaspelare i den bayerska gruppen LaBrassBanda och flitig Brasilienresenär. Själv har jag varit endast på en karneval i Rio, men den gjorde djupt intryck. Så då Andreas  efter flertalet sydamerikanska karnevaler rankade Köln högre bara måste jag skaffa mig en personlig uppfattning.

Facit? Med smärre förbehåll gav karnevalen i Köln klar mersmak. Utetemperaturen var varm nog för de flesta att vara karnevalsklädda även utomhus, men alldeles för kall att stå och köa i en timme för att bli insläppt på nästa Kneipe. Och väl inne i värmen utsattes luktsinnet för samma tobaksstank som i tidigare års Oktoberfesttält. Lagstiftningen om Nichtraucherschutz är svagare i Nordrhein-Westfalen än i Bayern.

Själva festkulturen, då? Min salig mor lärde mig att ”annorlunda” inte nödvändigtvis är ”sämre”, och tillställningarna vi besökte i Köln och Düsseldorf var helt klart annorlunda än både Rio och Wiesn. Samma färgprakt och dräktvariation som i Rio, något klimatanpassad. Öldrickandet och allsången liknade mer Wiesn, även om ölet serverades i vad en bayrare föraktfullt kallar provrör (2 dl) och sångerna högst till en femtedel var desamma som i München. Det kulturella avståndet var betydligt större än mellan, säg, Esbo och Göteborg, vad snapsvisor beträffar.

För nordbor fostrade i en evangelisk-luthersk kultur är karnevalbegreppet främmande. ”Katolskt frosseri” säger äldre tyska protestanter med förutfattade meningar, och helt fel ligger de inte; Luther ogillade att rådande moral sätts ur spel inför fastetiden, med kyrkans halvgoda minne. Det rör sig nämligen om en institutionaliserad och tämjd protest mot kyrklig och världslig överhet. Medan det ännu var oklart huruvida Bundespresident Wulff (vars släktskap med pappershandlare i H:fors är odokumenterat) skulle avgå, uppmanades revytextförfattarna av Kölns borgmästare att inte gå till överdrift i sin regimkritik.

I den mån protesttanken inte helt förvandlats till undfallenhet, manifesterar den sig i klädseln. Nunnor vimlar det av. En och annan kardinal kunde ses, men ingen påve, det kanske vore för respektlöst. Själv var jag sjörövare och mitt lokala finlandssvenska stridspar var Casanova ena dagen, riddare den andra. Biet Maja är populärt, polisklädsel likaså. Arrangörerna är däremot halvtråkigt kostymklädda med fluga och prenika samt en smått jokerliknande karnevalshatt i siden med  en inskrift typ Düsseldorfer Narrenzunft 1910 e.V..

Kvaliteten på klädseln varierar från välgenomtänkt och påkostad till billiga peruker och attiraljer av plast, köpta på en lokal variant av Etola för 19,90 €. Ibland förstärkte den brokiga klädesfloran intrycket av ytlig påklistrad tvångsrolighet, ”se nu, har inte jag roligt, säg?”, men som första resans gosse var jag förstås dåligt förberedd. Vem har sagt att en snapsfest med obekanta sånger och okänt bordssällskap vore hejdundrande? Med rätt val av festlokal och -sällskap samt genomtänkt styrning av Alkoholpegeln i blodet blir det hur bra som helst, vilket den andra aftonens program visade. Visst, karnevalen räcker i dagarna fem, men övriga uppgifter kallade efter dag två.

Kontentan: Om du har vägarna förbi Köln, Düsseldorf, Essen i karnevalstider, förläng vistelsen. Eller varför inte med kompisgänget planera en karnevalsresa till Tyskland 2013, i stället för Rio, Venedig eller New Orleans? Klä ut dig, ta med en ful kravatt som får bli sönderklippt (om du är mansperson), läs in några sånger och uttryck på Plattdeutsch, och framför allt, lär dig hålla utropen och ölsorterna isär. Alaaf! och Kölsch gäller bl.a. i Köln men blir Helau! och Altbier på några tiotals kilometers avstånd, såsom i Düsseldorf. Väljer du fel utrop eller ölsort gör du bort dig.

Men å andra sidan, att göra bort sig hör till kärnan av karnevalsupplevelsen. De lokala kvällstidningarna citerar filosofer som på beställning försvarar uppluckrandet av moralen och den allmänna uppfattningen om meningen med karnevalen: att flörta.  Såsom Lufthansa-flygvärdinnan utropade i högtalarna när vi landade i Köln: What happens in Cologne, stays in Cologne!