Inlägg taggade med ‘Schweiz’
Super-Bayern
Publicerad: 26/05 09:37
Marienplatz efter Bayern-segern i Champions League
Fotboll är minst lika heligt i Bayern som annanstans i den civiliserade världen, och inget fel med det. Efter gårdagens seger i Wembley tog jag en kort omväg via Marienplatz på väg hem från Schrannenhalle, där jag ägnat mig åt det fenomen som på nytyska kallas Public Viewing. Men promenaden blev ingen höjdare, direkt.
Kanske detta antiklimax beror på att ortsborna är blaserade efter alltför många bayerska segrar? Just vann ju FC Bayern Bundesliga.
Kanske det beror på att motståndaren inte var tillräckligt främmande? Är man utanför tysk mark brukar standardmotståndarlag från Bundesliga fort nog bli du och bästa bror.
Kanske det beror på att segern grumlades av nationalhelgonet Uli Hoeneß’ förvandling till skattesmitare av rang? Förr moralapostel, nu beroende av börsspel och på fri fot endast efter betalning av fem miljoner i säkerhet.
Eller beror det på att många av de riktigt lokala Münchenborna är för det andra lokala traditionslaget 1860 München? 1860 har inte segrat i Bundesliga sedan 1966 och har under det här årtusendet trillat ned i andra ligan.
Visst kanske dessa faktorer bidrog. Men inget bidrog så mycket som det ruskiga novembervädret. Tjocka jackor på, fem före vantar och yllemössa, och vi skriver tjugofemte maj.
För annat var det för någon vecka sedan då Bundesligasegern firades. Bombenstimmung! Marienplatz var proppfull. För att inte tala om fotbolls-VM-sommaren 2006.
Och att motståndaren ändå var tysk gjorde att 76 % av tyskarna enligt en underskning sade sig vara för underdoggen BVB Dortmund, fast min misstanke är att de mer var emot Bayern, när segern nu såviså gick till Tyskland.
”Es gibt nur ein Uli Hoeneß” skanderades det då Uli höll i Champions League-pokalen, så han har trots bankkonton i Schweiz tydligen kvar rester av sin forna popularitet. Han har ju i varje fall visat offentlig ånger och samarbetat med myndigheterna.
Sonen min, som för cirka tio år sedan övergick till att bli 1860-anhängare, konstaterar att Bayern-anhängarna i motsats till Sechziger-folket inte riktigt kan konsten att fira. Efter gårdagens lama segerramsor på stan kan jag inte annat än hålla med. ”Super-Bayern, Super-Bayern, ey, ey, ey” är inte ett utrop som visar om någon större verbal jongleringskonst precis.
Dottern är mindre fotbollsintresserad, och är i London nu under pingstlovet av helt andra skäl än finalen i Wembley. Folklivet på gatan och pubarna, solen och den relativa värmen jämfört med München var dock enligt henne enastående. Dortmund var sympatifavoriten också i London, och man markerade platser med BVB-handdukar; britterna är ju kända för att de tycker att tyskarna är kända för att med handdukar markera liggstolar vid stränder och hotellpoolar.
Men så mycket bayersk knutpatriot är jag, trots allt, att jag gläder mig för FC Bayerns seger. Fast något villkorslöst glädjerus är det inte. Annat hade det varit om motståndarlaget varit spanskt eller brittiskt, om ledargardet för klubben fortsatt alla varit moraliska förebilder, och om temperaturen hade medgivit att man såg på matchen i en Biergarten. Då hade det blivit en makalös karnevalstämning!
Cykla över Alperna
Publicerad: 09/11 21:13Broschyren för nästa sommars idrottsligt-alpina äventyr damp just ned i postlådan. Jag är stamkund hos DAV Summit Club och de hoppas lura mig med på nya äventyr 2012. De kommer att lyckas.
Deutscher Alpenverein eller DAV skryter gärna med att de är världens största alpina organisation. Deras drygt 800.000 medlemmar, däribland jag, ränner upp- och nedför Alperna under alla årstider, med varierande metoder. Och just nu har alltså 2012 års DAV Summit Club-cykelkatalog kommit ut.
På väg från Oberstdorf via Österrike och Schweiz till Italien
Att cykla över Alperna har blivit allt populärare. En så kallad ”transalp” räcker vanligen fyra till sju dagar, med minst fem timmar, ibland upp till åtta timmar per dag i cykelsadeln. Men frågan ”Hur lång väg är det?” är lika vanlig som missriktad. Längden är oväsentlig, det är höjden som gäller. Höjdmetrarna kan variera från 800 m per dag upp till över 2000 m på de hårdaste turerna. Min första transalp 2009 från Garmisch till Gardasjön var totalt ca. 5000 hm, den andra 2011 från Oberstdorf till Lago di Como drygt 7000 hm – båda utspridda över fem cykeldagar.
I första hand är transalpen ändå inte en fysisk prestation, utan ett perfekt sätt att sommartid komma Alperna nära. Man får uppleva ställen som är för avlägsna för att nå till fots, på vägar som är för små för bilar eller motorcyklar. Ibland är cykelvägarna byggda av de gamla romarna, ibland av den österrikiska eller italienska armen under Första världskriget. I år cyklade jag i Hannibals elefanters fotspår över Septimerpasset.
Åker man i en grupp med en researrangör slipper man fundera ut den bästa rutten. Man behöver inte navigera, välja härbärgen eller hoppas på tur med näringsställena. Radführern sköter det här. Själv packar man bara sin dagsryggsäck och trampar iväg. Resten av bagaget åker bekvämt per taxi och väntar på en på nästa härbärge.
Oftast har DAV-medresenärerna utgjort trevligt ressällskap. Man hjälps åt, pratar, äter gott tillsammans, dricker Weißbier, Apfelschorle eller vin av önskad kulör. Efter resan delar man med sig av sina många fotografier och filmer. Någon månad före 2011 års resa snickrade jag ihop en sexminuters film om 2009 års resa, som trots min finlandssvenska brytning och två snapsvisor på ett halvår fått över 2500 YouTube-tittare.
Vill man uppleva Alperna och den till en början rätt underliga känslan att sitta i egen cykelsadel i Italien gäller det först att frakta cykeln till München. Härifrån finns det bekväma tågförbindelser till de flesta transalp-startpunkter. En god allmänkondition kompletteras dock lämpligen med litet uppförsbackesträning; annars kan knäna ta stryk. Och åker man med DAV bör tyskan vara tillräcklig för att man ska idas vara social också när man blivit lite trött. Ej heller får man rädas sydtyska dialekter, för knappa hälften av resenärerna och framför allt reseledaren talar sannolikt milt krypterad tyska. Men bra har det gått på DAV-resorna, också i fall då jag importerat finlandssvenska resekompisar med enbart skoltyska i bagaget.
Der Weg ist das Ziel, vägen är målet. Alperna kommer väldigt nära, naturen, maten, historien, utsikten. Och man behöver inte vara vare sig masokist eller sportfåne för att bli medryckt och (mest) bara njuta.
Basfakta:
- Gruppstorlek: 4-9 personer
- Pris: Från 800 € till 1100 € inklusive cykelguide, hotell, transport och tillbakaresa, från München
- Antal dagar: Fem-sex i sadeln, två till för dit- och tillbakaresa
Länkar:
- Min transalp-film ”Transalp Garmisch-Gardasee leicht gemacht”: http://youtu.be/VJCRM7rk3tw
- Garmisch-Gardasjön: http://www.dav-summit-club.de/detail/reise/Bike-Reisen_Mountainbike_Transalp/Deutschland_Italien_OEsterreich/RAMGAR.html
- Oberstdorf-Lago di Como: http://www.dav-summit-club.de/detail/reise/Bike-Reisen_Mountainbike_Transalp/Deutschland_Italien_OEsterreich/RAMCOM.html (Se bild 4 och 5 av 12 – där är Yours Truly linslus)
