Schottenhamel
Publicerad: 24/09 17:35Val av rätt tält är a och o på Wiesn. Det hör till att låtsas som om man valde tält utgående från ölsorten, men i ärlighetens namn har jag svårt att skilja den ena sorten från den andra. Enklare är det då att märka skillnaden i stämning och kundkrets.
Fast egentligen har man inte råd att vara kräsen, utan ska vara nöjd bara man alls lyckas komma in. Igår på söndagen lyckades jag komma in i två tält, Augustiner [1] och Schottenhamel [2]. Taktiker att komma in finns det många av, och den bästa är att beställa bord i tid. Enheten man beställer är uttryckligen just bord, för sex, åtta eller tio personer.
Är man endast ett fåtal personer kan man lyckas nå tältets inre också utan förhandsbeställning, och utan att (likt min son) stiga upp 6:30 på morgonen. Utomhus finns inte bordsreserveringar, så vid fyratiden på eftermiddagen styrde vi kosan rakt till Augustiner och spanade in folk som var på väg vidare. Frågan till det kvarvarande bordssällskapet, ”får vi sätta oss här?”, blir närmast en artighetsfråga, klart ni får! Och inom fem sekunder (förvisso mer tur än skicklighet) fick vi var sitt Maß framför oss, och festen kunde börja. Det var solsken och en god bit över tjugo grader. En halv höna slank ner. Efter en stund delade vi på ett påfyllnads-Maß.
Kunde vår betjäning kanske tänka oss att hjälpa in oss i tältet? Jo, det kunde hon. Vår Trinkgeld hade bara utgjorts a av det trots allt rätt blygsamma beloppet under en euro som avrundar ölliterns pris till 10€, men tydligen var det just vad som väntades.
Inuti Augustiner var stämningen givetvis något helt annat än utomhus. Musiken är det som gör skillnaden. Och nuförtiden är luften rentav bättre inomhus, på grund av rökförbudet sedan folkomröstningen ifjol. Att hitta bordsplats för två var heller inte oöverstigligt. Omedelbar förbrödring med bordssällskapet följde, möjliggjord av en ömsesidigt tillräcklig promillehalt.
Men ingen dansade på bänkarna eller borden. Alltså blev slutsatsen att våga ett tältbyte. Sidoingången på Schottenhamel släppte inte in oss, men tydligen nog huvudingången. Och här var stämningen ännu ett snäpp närmare taket. I nedre våningen satt under en femtedel av gästerna på bänkarna; resten stod. Så även vi.
Fortsättning följer.
[1] http://de.wikipedia.org/wiki/Festzelte_auf_dem_Oktoberfest#Augustiner-Bräu
[2] http://de.wikipedia.org/wiki/Festzelte_auf_dem_Oktoberfest#Schottenhamel
2 Comments
RSS feed for comments on this post.
Jag följde med öppningen på tv’n i Frankrike, som jag gör varenda år. Och då tänker jag naturligtvis alltid: blir jag i år igen utan? Jag drack mina Oktoberfestbier, inhandlat i Tyskland, och tog på mina Lederhosen och Trachtenjanker och gick på den mest fantastiska picnic i vingården, lördagkväll i Pouilly sur loire. Mir sein auch kein deppert! Bis auf die Wies’n!! I bin doa!
Magnus: Ah, Lebensgefühl! Så ska en sameuropeisk slipsten dras.