Broschyren för nästa sommars idrottsligt-alpina äventyr damp just ned i postlådan. Jag är stamkund hos DAV Summit Club och de hoppas lura mig med på nya äventyr 2012. De kommer att lyckas.

Deutscher Alpenverein eller DAV skryter gärna med att de är världens största alpina organisation. Deras drygt 800.000 medlemmar, däribland jag, ränner upp- och nedför Alperna under alla årstider, med varierande metoder. Och just nu har alltså 2012 års DAV Summit Club-cykelkatalog kommit ut.

På väg från Oberstdorf via Österrike och Schweiz till Italien

Att cykla över Alperna har blivit allt populärare. En så kallad ”transalp” räcker vanligen fyra till sju dagar, med minst fem timmar, ibland upp till åtta timmar per dag i cykelsadeln. Men frågan ”Hur lång väg är det?” är lika vanlig som missriktad. Längden är oväsentlig, det är höjden som gäller. Höjdmetrarna kan variera från 800 m per dag upp till över 2000 m på de hårdaste turerna. Min första transalp 2009 från Garmisch till Gardasjön var totalt ca. 5000 hm, den andra 2011 från Oberstdorf till Lago di Como drygt 7000 hm – båda utspridda över fem cykeldagar.

I första hand är transalpen ändå inte en fysisk prestation, utan ett perfekt sätt att sommartid komma Alperna nära. Man får uppleva ställen som är för avlägsna för att nå till fots, på vägar som är för små för bilar eller motorcyklar. Ibland är cykelvägarna byggda av de gamla romarna, ibland av den österrikiska eller italienska armen under Första världskriget. I år cyklade jag i Hannibals elefanters fotspår över Septimerpasset.

Åker man i en grupp med en researrangör slipper man fundera ut den bästa rutten. Man behöver inte navigera, välja härbärgen eller hoppas på tur med näringsställena. Radführern sköter det här. Själv packar man bara sin dagsryggsäck och trampar iväg. Resten av bagaget åker bekvämt per taxi och väntar på en på nästa härbärge.

Oftast har DAV-medresenärerna utgjort trevligt ressällskap. Man hjälps åt, pratar, äter gott tillsammans, dricker Weißbier, Apfelschorle eller vin av önskad kulör. Efter resan delar man med sig av sina många fotografier och filmer. Någon månad före 2011 års resa snickrade jag ihop en sexminuters film om 2009 års resa, som trots min finlandssvenska brytning och två snapsvisor på ett halvår fått över 2500 YouTube-tittare.

Vill man uppleva Alperna och den till en början rätt underliga känslan att sitta i egen cykelsadel i Italien gäller det först att frakta cykeln till München. Härifrån finns det bekväma tågförbindelser till de flesta transalp-startpunkter. En god allmänkondition kompletteras dock lämpligen med litet uppförsbackesträning; annars kan knäna ta stryk. Och åker man med DAV bör tyskan vara tillräcklig för att man ska idas vara social också när man blivit lite trött. Ej heller får man rädas sydtyska dialekter, för knappa hälften av resenärerna och framför allt reseledaren talar sannolikt milt krypterad tyska. Men bra har det gått på DAV-resorna, också i fall då jag importerat finlandssvenska resekompisar med enbart skoltyska i bagaget.

Der Weg ist das Ziel, vägen är målet. Alperna kommer väldigt nära, naturen, maten, historien, utsikten. Och man behöver inte vara vare sig masokist eller sportfåne för att bli medryckt och (mest) bara njuta.

Basfakta:

• Gruppstorlek: 4-9 personer
• Pris: Från 800 € till 1100 € inklusive cykelguide, hotell, transport och tillbakaresa, från München
• Antal dagar: Fem-sex i sadeln, två till för dit- och tillbakaresa

Länkar:

• Min transalp-film ”Transalp Garmisch-Gardasee leicht gemacht”: http://youtu.be/VJCRM7rk3tw
• Garmisch-Gardasjön: http://www.dav-summit-club.de/detail/reise/Bike-Reisen_Mountainbike_Transalp/Deutschland_Italien_OEsterreich/RAMGAR.html
• Oberstdorf-Lago di Como: http://www.dav-summit-club.de/detail/reise/Bike-Reisen_Mountainbike_Transalp/Deutschland_Italien_OEsterreich/RAMCOM.html (Se bild 4 och 5 av 12 – där är Yours Truly linslus)