Inlägg taggade med ‘Fotboll’
Super-Bayern
Publicerad: 26/05 09:37
Marienplatz efter Bayern-segern i Champions League
Fotboll är minst lika heligt i Bayern som annanstans i den civiliserade världen, och inget fel med det. Efter gårdagens seger i Wembley tog jag en kort omväg via Marienplatz på väg hem från Schrannenhalle, där jag ägnat mig åt det fenomen som på nytyska kallas Public Viewing. Men promenaden blev ingen höjdare, direkt.
Kanske detta antiklimax beror på att ortsborna är blaserade efter alltför många bayerska segrar? Just vann ju FC Bayern Bundesliga.
Kanske det beror på att motståndaren inte var tillräckligt främmande? Är man utanför tysk mark brukar standardmotståndarlag från Bundesliga fort nog bli du och bästa bror.
Kanske det beror på att segern grumlades av nationalhelgonet Uli Hoeneß’ förvandling till skattesmitare av rang? Förr moralapostel, nu beroende av börsspel och på fri fot endast efter betalning av fem miljoner i säkerhet.
Eller beror det på att många av de riktigt lokala Münchenborna är för det andra lokala traditionslaget 1860 München? 1860 har inte segrat i Bundesliga sedan 1966 och har under det här årtusendet trillat ned i andra ligan.
Visst kanske dessa faktorer bidrog. Men inget bidrog så mycket som det ruskiga novembervädret. Tjocka jackor på, fem före vantar och yllemössa, och vi skriver tjugofemte maj.
För annat var det för någon vecka sedan då Bundesligasegern firades. Bombenstimmung! Marienplatz var proppfull. För att inte tala om fotbolls-VM-sommaren 2006.
Och att motståndaren ändå var tysk gjorde att 76 % av tyskarna enligt en underskning sade sig vara för underdoggen BVB Dortmund, fast min misstanke är att de mer var emot Bayern, när segern nu såviså gick till Tyskland.
”Es gibt nur ein Uli Hoeneß” skanderades det då Uli höll i Champions League-pokalen, så han har trots bankkonton i Schweiz tydligen kvar rester av sin forna popularitet. Han har ju i varje fall visat offentlig ånger och samarbetat med myndigheterna.
Sonen min, som för cirka tio år sedan övergick till att bli 1860-anhängare, konstaterar att Bayern-anhängarna i motsats till Sechziger-folket inte riktigt kan konsten att fira. Efter gårdagens lama segerramsor på stan kan jag inte annat än hålla med. ”Super-Bayern, Super-Bayern, ey, ey, ey” är inte ett utrop som visar om någon större verbal jongleringskonst precis.
Dottern är mindre fotbollsintresserad, och är i London nu under pingstlovet av helt andra skäl än finalen i Wembley. Folklivet på gatan och pubarna, solen och den relativa värmen jämfört med München var dock enligt henne enastående. Dortmund var sympatifavoriten också i London, och man markerade platser med BVB-handdukar; britterna är ju kända för att de tycker att tyskarna är kända för att med handdukar markera liggstolar vid stränder och hotellpoolar.
Men så mycket bayersk knutpatriot är jag, trots allt, att jag gläder mig för FC Bayerns seger. Fast något villkorslöst glädjerus är det inte. Annat hade det varit om motståndarlaget varit spanskt eller brittiskt, om ledargardet för klubben fortsatt alla varit moraliska förebilder, och om temperaturen hade medgivit att man såg på matchen i en Biergarten. Då hade det blivit en makalös karnevalstämning!
Bedrövelse
Publicerad: 23/05 09:08
Förra lördagen var en mörk dag i München. Om man i Finland grämde sig över förlusten mot Ryssland i ishockey, var det ingenting jämfört med de våndor som man genomled i München efter att Chelsea knep Champions League-segern av Bayern München på straffsparkar.
För den subjektiva bedrövelse München upplevde finns kanske flera orsaker, men framför allt var det ju så nära att gå vägen. Bayern dominerade hela matchen (eller vad sägs om tjugo hörnor för Bayern, en för Chelsea), men fick inte till det på målfronten. Tysk fotboll vimlar av citat, och en klassiker tillämplig på denna final är ”Erst kein Glück gehabt und dann kam Pech dazu”: Först hade vi ingen tur och sedan fick vi otur på köpet. Detta citat är sannolikt äkta, i motsats till ”Fotboll är som schack, men utan tärningar” som tillskrivits Podolski av någon ståuppkomiker.
I vårt vardagsrum hade sonen samlats med kompisgänget. Efter den surrealistiskt otursamma matchens sorgliga straffsparkar var stämningen så bister att ingen yttrade ett ord på en kvart. Sonen befarade att en av hans kompisar – nitton år, en och nittio lång – skulle brista ut i gråt. Det fanns inga ord för besvikelsen att ha varit så nära och ändå misslyckats.
Gatorna blev tysta. Antalet skadeglada bland anhängare till Bayerns inhemska konkurrenter var lågt, och de möttes av total oförståelse inte minst av sina kolleger bland icke-Bayern-anhängarna. Det hade varit så bra för München, en sådan otrolig fest det hade blivit!
Nu sprids i stället galghumorn. ”Jag har en god och en dålig nyhet åt er”, sa domaren till fången. ”Den dåliga är att ni är dömd och ska skjutas. Den goda är att det är Robben som skjuter”. Robben missade först en straffspark mot Dortmund, och nu i finalen mot Chelsea.
Nu är frågan hur folk tänker förhålla sig till fotbolls-EM. Ska det tyska laget bli tvåa eller trea igen en gång, eller vore det bäst att undgå besvikelsen genom att trilla bort redan i början av turneringen?
