Münchens bar framom andra är Schumann’s. Har du tid över och befinner dig nära Altstadt, pallra dig då till Odeonsplatz (invid Feldherrnhalle, alltså en U-Bahnstation norr om Marienplatz) och gå förbi Tambosi, det italienska kaféet med anor från 1700-talet, till Schumann’s Bar am Hofgarten. Öppnar kl. 8 på morgonen under vardagar och 18 på veckoslutet, stänger tre på natten.

Klientelet är ”de vackra och rika”, på lokalt språk Schickeria. Baren grundades 1982, av en första klassens Promi (kändis) som samtidigt förblivit jordnära och vänlig. När jag besökte baren häromdagen hälsade Charles Schumann personligen och påfallande icke-snorkigt på mitt bordssällskap och mig, Grüß Gott zusammen. Nyss fyllda 70 år, långt grått hår, tre dagars skäggstubb. Och trots det eller just därför är han en ofta anlitad fotomodell. Kunder: Hugo Boss, Baldessarini, Campari.

Bland alla Schickmicki-typer gäller det i första hand att fare una passeggiata, att se och bli sedd. Huruvida drinkarna är goda är jag inte den rätta att bedöma, eftersom jag själv rankar Hefeweizen som den sötaste alkoholhaltiga drycken som ännu är god. Så fråga någon annan. Å andra sidan finns det väl goda orsaker att anta att Herr Schumann är minst lika bra bartender som fotomodell, eftersom hans drinkbok sålts i 300.000 exemplar och han kläckt egna recept såsom Flying Kangaroo, French 68, Leichtmatrose, Schwermatrose, Swimmingpool och Tiefseetaucher. Själv drack jag en drink på ginger ale, japansk sake och gurka. Och levde mig in i ”det andra vardagsrummet”, ett av Herr Schumann omhuldat uttryck för sin bar.

Hatten av för en duktig affärsman!

• Länk: www.schumanns.de