Inlägg taggade med ‘DAV’
Berg heil?
Publicerad: 16/11 20:02Inga bruna sympatier behövs för att en tyskspråkig bergsbestigare skall klä sin glädje över att ha nått bergstoppen i orden ”Berg heil!”. En hjärtlig handskakning eller björnkram och ett glatt och lättat ansiktsuttryck kröner helheten. De konservativa tar sig rentav en liten hutt.
Min originalbildtext 30.3.2010: "Gipfelsieg! Berg heil! Upiakopf 3175 m"
Det senaste numret av Panorama, medlemstidskriften för Deutscher Alpenverein (DAV), tar ändå upp huruvida hälsningen riktigt kan anses fri från oangenäma politiska konnotationer. Och eftersom det tyska kollektiva samvetet är så ont som det är, visar kravet på språkpolitisk korrekthet riktningen för hälsningen: det går utför.
Visst hajade jag själv till, första gången jag hörde uttrycket. Men jag förstod att svara artigt, ”Berg heil!”, och inte låta min förvåning synas. Mycket riktigt räcker det bra att lyssna på hur ortsborna själva ibland tematiserar hälsningen. Den socialt mest acceptabla attityden i berget är närmast ”men äsch, berghälsningen har noll och intet med 1933-45 att skaffa”.
Tittar man på historien finns det belägg för argument åt ömse håll. ”Berg heil!” instiftades 1881 av en bergsbestigare från Wien, medan kopplingen mellan Sieg och heil härrör från 1923. Själva ”Heil” som hälsningsord hade dock redan på 1800-talet nationalistiska förtecken.
Tiden från 1918-45 är ur politisk synvinkel inget att vara särskilt stolt över för DAV. Man var kanske inte bara medlöpare, utan rentav pådrivare. Att ännu idag lägga detta DAV till last är dock sökt, men det tyska språkrummets internationellt kanske mest välkände bergsbestigare, Reinhold Messner, försöker fortsättningsvis få tvister som annars sedan länge vore bilagda att framstå som dagsaktuella. Den kommande utställningen om DAV 1918-45 på Alpina museet, en dryg kilometer hemifrån för mig, är mer balanserad.
Även "utomlands", på Mont Blanc, hälsade/gratulerade (den österrikiske) Bergführern min son och mig med "Berg heil!"
Om man vill bli filosofisk kan man grubbla över huruvida bergsbestigarandan på 1920-talet till den politiska färgen faktiskt var entydigt brun, eller på sitt sätt snarare grön. Ingen onödig lyx i bergsstugorna, egen medhavd mat ska få förtäras, undvik störande grammofoner, begränsa onödig kommersialisering. Låter inte helt fel, liksom grundtanken att man via friluftsliv i Alperna stärker både kropp och själ. Dåtida dyrkan av risktagande hjältar som utmanar sina gränser intill dödsförakt, det är däremot svårare att sympatisera med, för att inte tala om mellankrigstida attityder till judiska bergsbestigare.
Värderingarna som med litet god vilja kan anses gröna har hållit i sig från 1920-talet. Däremot har säkerhetstänkandet erövrat ordentliga marknadsandelar av risktagande hjältedyrkan. Numera möter man sällan en elitistisk attityd av typen ”du duger inte”, ”du är inte en av oss”, ”du är för nybörjaraktig”. Okej, den som klart överskattat sin kondition och teknik, stick i stäv med tydliga beskrivningar i resebroschyren, den får förstås föga sympatier när den hela tiden låter gruppen vänta på sig — men det är knappast ett tyskt fenomen.
Historien är ständigt närvarande i Alperna. Spår syns från romarnas tid, ända fram till förra århundradets världskrig.
Cykla över Alperna
Publicerad: 09/11 21:13Broschyren för nästa sommars idrottsligt-alpina äventyr damp just ned i postlådan. Jag är stamkund hos DAV Summit Club och de hoppas lura mig med på nya äventyr 2012. De kommer att lyckas.
Deutscher Alpenverein eller DAV skryter gärna med att de är världens största alpina organisation. Deras drygt 800.000 medlemmar, däribland jag, ränner upp- och nedför Alperna under alla årstider, med varierande metoder. Och just nu har alltså 2012 års DAV Summit Club-cykelkatalog kommit ut.
På väg från Oberstdorf via Österrike och Schweiz till Italien
Att cykla över Alperna har blivit allt populärare. En så kallad ”transalp” räcker vanligen fyra till sju dagar, med minst fem timmar, ibland upp till åtta timmar per dag i cykelsadeln. Men frågan ”Hur lång väg är det?” är lika vanlig som missriktad. Längden är oväsentlig, det är höjden som gäller. Höjdmetrarna kan variera från 800 m per dag upp till över 2000 m på de hårdaste turerna. Min första transalp 2009 från Garmisch till Gardasjön var totalt ca. 5000 hm, den andra 2011 från Oberstdorf till Lago di Como drygt 7000 hm – båda utspridda över fem cykeldagar.
I första hand är transalpen ändå inte en fysisk prestation, utan ett perfekt sätt att sommartid komma Alperna nära. Man får uppleva ställen som är för avlägsna för att nå till fots, på vägar som är för små för bilar eller motorcyklar. Ibland är cykelvägarna byggda av de gamla romarna, ibland av den österrikiska eller italienska armen under Första världskriget. I år cyklade jag i Hannibals elefanters fotspår över Septimerpasset.
Åker man i en grupp med en researrangör slipper man fundera ut den bästa rutten. Man behöver inte navigera, välja härbärgen eller hoppas på tur med näringsställena. Radführern sköter det här. Själv packar man bara sin dagsryggsäck och trampar iväg. Resten av bagaget åker bekvämt per taxi och väntar på en på nästa härbärge.
Oftast har DAV-medresenärerna utgjort trevligt ressällskap. Man hjälps åt, pratar, äter gott tillsammans, dricker Weißbier, Apfelschorle eller vin av önskad kulör. Efter resan delar man med sig av sina många fotografier och filmer. Någon månad före 2011 års resa snickrade jag ihop en sexminuters film om 2009 års resa, som trots min finlandssvenska brytning och två snapsvisor på ett halvår fått över 2500 YouTube-tittare.
Vill man uppleva Alperna och den till en början rätt underliga känslan att sitta i egen cykelsadel i Italien gäller det först att frakta cykeln till München. Härifrån finns det bekväma tågförbindelser till de flesta transalp-startpunkter. En god allmänkondition kompletteras dock lämpligen med litet uppförsbackesträning; annars kan knäna ta stryk. Och åker man med DAV bör tyskan vara tillräcklig för att man ska idas vara social också när man blivit lite trött. Ej heller får man rädas sydtyska dialekter, för knappa hälften av resenärerna och framför allt reseledaren talar sannolikt milt krypterad tyska. Men bra har det gått på DAV-resorna, också i fall då jag importerat finlandssvenska resekompisar med enbart skoltyska i bagaget.
Der Weg ist das Ziel, vägen är målet. Alperna kommer väldigt nära, naturen, maten, historien, utsikten. Och man behöver inte vara vare sig masokist eller sportfåne för att bli medryckt och (mest) bara njuta.
Basfakta:
- Gruppstorlek: 4-9 personer
- Pris: Från 800 € till 1100 € inklusive cykelguide, hotell, transport och tillbakaresa, från München
- Antal dagar: Fem-sex i sadeln, två till för dit- och tillbakaresa
Länkar:
- Min transalp-film ”Transalp Garmisch-Gardasee leicht gemacht”: http://youtu.be/VJCRM7rk3tw
- Garmisch-Gardasjön: http://www.dav-summit-club.de/detail/reise/Bike-Reisen_Mountainbike_Transalp/Deutschland_Italien_OEsterreich/RAMGAR.html
- Oberstdorf-Lago di Como: http://www.dav-summit-club.de/detail/reise/Bike-Reisen_Mountainbike_Transalp/Deutschland_Italien_OEsterreich/RAMCOM.html (Se bild 4 och 5 av 12 – där är Yours Truly linslus)
