Inlägg taggade med ‘Exil’
Exilliv
Publicerad: 16/03 11:23
Ratskeller invid Marienplatz
Ratskeller vid Marienplatz blev igår en träffpunkt för väståbolänningar i exil. Nagu är stort nog för att ha en koloni av ortsbor även i München. Visst är Nagu å andra sidan litet nog för att alla-känner-alla-effekten ska räcka rätt långt, men sammanförda blev aftonens Weißbiersällskap tack vare Münchenbloggens existens.
Internations var förra träffpunkten, där pargasbon och jag sågs för en dryg vecka sedan, efter tidigare träffar på Waldwirtschaft, Brunskär och i Weinzelt under Oktoberfest. Internations är ett nätverk av expatar, en gemenskap av personer som bor och arbetar utomlands. Nätverket har grundats i München och har nu över 300 lokala avdelningar världen över.
Att världen är liten framgick tydligt under Internations-aftonen i Deutsche Telekoms hus vid Leuchtenbergring. Jag beskrev ett mejl jag fått av en Münchenbloggläsande nagubo, som kärleken hämtat till München för några månader sedan. Inte nog med att pargasbon kommit hit av en snarlik anledning: de båda herrarna visade sig vara klasskamrater från Pargas svenska gymnasium.
Klassisk träffpunkt: Fischbrunnen
Ett sådant sammanträffande måste förstås firas på bästa bayerskt vis. Ytterligare en lokal nagubo hade förhinder, men resten av oss träffades vid Fischbrunnen på Marienplatz och stegade in i värmen på Ratskeller för att ta oss en Weißbier eller två.
Första observationen: Vår Kellnerin utgick ifrån engelska menyer. Bara för att vi inte talar tyska med varandra, antar ortsborna att vi föredrar engelska. Och detta inte för första gången. ”Deutschland schafft sich ab”, Tyskland avskaffar sig självt, av missriktad hövlighet.
Andra observationen: Maten representerar kulturen också privat. Knappast någon revolutionerande insikt, men det är alltid lika skoj att höra berättelser om hur fisksoppa eller köttbullar använts då man profilerar sig som nordbo inför den tyska partnerns släkt. Köttbullarna är kända från Ikea (där de måste beställas med hårt k; uttalet tschött leder bara till frågetecken), men fisksoppan bemöts på förhand med avsevärd skepsis.
Najaden i Nagu hamn
Tredje observationen: Talar ni svenska eller finska? Fastän Sydtyskland i fritidssammanhang inriktar sig mest på Österrike och Italien, är det ofta någon vid grannbordet som flaxar med öronen och blir nyfiken och har språköra nog att placera en i Norden. På Ratskeller lyckades den nyfikna bordsgrannen rentav pricka rätt land.
Fjärde observationen: Skönt att tala sitt modersmål. Både i arbetet och hemma har jag själv privilegiet att dagligen få tala svenska med andra modersmålstalare, men detta gällde inte de andra två. Och förstås är det ännu skönare att kunna komma med hembygdsskvaller, diskutera likheterna mellan cykling i Alperna och paddling i Nagu, jämföra utbud och priser på Weißbier på Nagu alko och i München, samt fundera när Najadens säsongöppning blir.
Jag ser fram emot ytterligare Nagu-träffar i München, och München-träffar i Nagu.
Najaden, l'Escale, Strandbo, Östern i Nagu hamn
Bonga exilkompisar
Publicerad: 07/11 21:03Humpsvakars 50-årsjubileum på Finlandiahuset i lördags erbjöd rikliga tillfällen att bonga vänner och bekanta i exil. Svårt vore att hitta en grupp om 1700 personer med högre andel hördu-morjens-länge-sen-sist-bekanta för en teknolog som flyttat utomlands. Och andra lyckligt lottade finner säkert sin egen motsvarande begivenhet, där man kan mingla och känna sig som om man aldrig flyttat utomlands.
Kanske det är så att finlandssvenskar i exil har en särskild förkärlek att delta i klassfester, jubileum och andra begivenheter? München erbjuder mycket, men föga skol- och studietidsnostalgi för oss s.k. zugeroaste (”tillresta”, nyinflyttade), vilket är ett icke-stigmatiserande ord för oss utbölingar.
Och bor man i en europeisk metropol är det ju inte hela världen att uppsöka hemlandet för hejdundrande evenemang av Humps-50-kaliber. Ibland känns det som man i exil både bör och får ta för sig av det allra bästa fäderneslandet har att erbjuda, och ändå slippa snöskyffling, novemberrusk och alltför täta svärmorsbesök.
Så ska man bonga kompisar som är i exil är det de stora händelserna som gäller. Valborg, första maj, midsommar, klassträffar, pangevenemang. Tack Humpsvakar!
”Varför flyttade ni till München?”
Publicerad: 04/11 18:46Det fick jag höra av Stefan, min kollega i Berlin, då jag jämte familj skulle flytta till München för ett år 2002. Av det ena året blev två, och efter att vi återvänt till Grankulla bar det ytterligare två år senare iväg till München igen. Sedan hösten 2006 har vi nu bott i München, och nöjda är vi.
Vad Stefan syftade på är att Bayern inte riktigt är Tyskland, och att bayrarna speciellt utanför Münchens stadskärna talar en dialekt som inte är omedelbart begriplig utgående från vanlig skoltyska.
Rätt har han. Men det gör att München känns bara mera hemma för en finlandssvensk. Likheterna med Svenskfinland är många och finns på alla plan, börjande från bayrarnas känsla av att vara annorlunda och landsmännens uppfattning att bayrarna gärna ser sig som litet förmer. Bayrarna har bättre hälsa, högre löner, fler föreningar och ett starkare socialt nät än resten av Tyskland. Den bayerska identiteten är utomordentligt viktig.
Bayern har samma färger som Finland. Åtminstone nästan. Ve den som talar om blåvitt med en bayrare, för ordningsföljden är viktig. Bayerns Himmel ist weiß und blau.
Det sista tvivlet rörande själsfrändskapet mellan Bayern och Svenskfinland undanröjs då vi når språket. Vi äter båda semlor. Går man till närmsta bagare i Hamburg och ber om en Semmel serveras man förvisso ingen fastlagsbulle. Men man möts av ett stort frågetecken och måste förklara att man menar Brötchen. Annat är det hemma i München, och hemma i Nagu.
I denna blogg har jag för avsikt att beskriva dagligt liv som frivillig exilfinlandssvensk i Bayern. Jovisst, Oktoberfest, Biergarten, Dirndl, Lederhosen, ein Pro-ho-sit der Gemütlichkeit. Men också utmaningarna med att ha ett hem i München och ett annat i Nagu, och vad man sådär Staffan-Heimerson-aktigt reagerar på i vardagen.
Jag kan heller inte undgå att nämna att närheten till bergen präglat min bild av München. Alperna är för München vad Skärgårdshavet är för Nagu: En estetisk naturupplevelse av rang, som förvisso gott kan beundras ”bekvämt” med motorkraft, men vill man vila själen och nå närmare är det egen muskelkraft som gäller. Och faktiskt med mer eller mindre samma hjälpmedel i båda fallen. Till fots, med cykel, på skidor. Rentav kajaken är ett förträffligt alpint fortskaffningsmedel. Det är dock mer fart på under forsränning i Bayern än då man paddlar Lillandet eller Storlandet runt i Nagu.
Det officiella svaret varför jag flyttade till Tyskland är ”för att vara närmare kunder, medarbetare och användare” för det IT-företag jag då jobbade på, MySQL AB och dess tyska dotterbolag MySQL GmbH. Visst är det officiella svaret sanningsenligt, men det täcker inte det faktum att München är en väldigt angenäm stad att bo i för en finlandssvensk. God mat, gott öl, trevligt folk. En storstads alla fördelar, ändå med naturen framför dörren. Placerad mitt i smeten, en timme till Österrike, inte mycket mer till Italien. Och drygt åtta timmar med allmänna kommunikationsmedel hem till Nagu.
