Inlägg taggade med ‘Mat’
Exilliv
Publicerad: 16/03 11:23
Ratskeller invid Marienplatz
Ratskeller vid Marienplatz blev igår en träffpunkt för väståbolänningar i exil. Nagu är stort nog för att ha en koloni av ortsbor även i München. Visst är Nagu å andra sidan litet nog för att alla-känner-alla-effekten ska räcka rätt långt, men sammanförda blev aftonens Weißbiersällskap tack vare Münchenbloggens existens.
Internations var förra träffpunkten, där pargasbon och jag sågs för en dryg vecka sedan, efter tidigare träffar på Waldwirtschaft, Brunskär och i Weinzelt under Oktoberfest. Internations är ett nätverk av expatar, en gemenskap av personer som bor och arbetar utomlands. Nätverket har grundats i München och har nu över 300 lokala avdelningar världen över.
Att världen är liten framgick tydligt under Internations-aftonen i Deutsche Telekoms hus vid Leuchtenbergring. Jag beskrev ett mejl jag fått av en Münchenbloggläsande nagubo, som kärleken hämtat till München för några månader sedan. Inte nog med att pargasbon kommit hit av en snarlik anledning: de båda herrarna visade sig vara klasskamrater från Pargas svenska gymnasium.
Klassisk träffpunkt: Fischbrunnen
Ett sådant sammanträffande måste förstås firas på bästa bayerskt vis. Ytterligare en lokal nagubo hade förhinder, men resten av oss träffades vid Fischbrunnen på Marienplatz och stegade in i värmen på Ratskeller för att ta oss en Weißbier eller två.
Första observationen: Vår Kellnerin utgick ifrån engelska menyer. Bara för att vi inte talar tyska med varandra, antar ortsborna att vi föredrar engelska. Och detta inte för första gången. ”Deutschland schafft sich ab”, Tyskland avskaffar sig självt, av missriktad hövlighet.
Andra observationen: Maten representerar kulturen också privat. Knappast någon revolutionerande insikt, men det är alltid lika skoj att höra berättelser om hur fisksoppa eller köttbullar använts då man profilerar sig som nordbo inför den tyska partnerns släkt. Köttbullarna är kända från Ikea (där de måste beställas med hårt k; uttalet tschött leder bara till frågetecken), men fisksoppan bemöts på förhand med avsevärd skepsis.
Najaden i Nagu hamn
Tredje observationen: Talar ni svenska eller finska? Fastän Sydtyskland i fritidssammanhang inriktar sig mest på Österrike och Italien, är det ofta någon vid grannbordet som flaxar med öronen och blir nyfiken och har språköra nog att placera en i Norden. På Ratskeller lyckades den nyfikna bordsgrannen rentav pricka rätt land.
Fjärde observationen: Skönt att tala sitt modersmål. Både i arbetet och hemma har jag själv privilegiet att dagligen få tala svenska med andra modersmålstalare, men detta gällde inte de andra två. Och förstås är det ännu skönare att kunna komma med hembygdsskvaller, diskutera likheterna mellan cykling i Alperna och paddling i Nagu, jämföra utbud och priser på Weißbier på Nagu alko och i München, samt fundera när Najadens säsongöppning blir.
Jag ser fram emot ytterligare Nagu-träffar i München, och München-träffar i Nagu.
Najaden, l'Escale, Strandbo, Östern i Nagu hamn
Tegernsee 1250 Hm
Publicerad: 27/05 20:00”Nu känner jag mig väldigt tysk”, deklarerade jag högljutt för mitt tyska cykelsällskap, då jag på Buchsteinhütte mumsat i mig mitt från fosterlandet importerade Oululainens efterugnsbröd, med gravad regnbåge som pålägg. ”Aj hurpåvis”, undrade tyskarna, varpå jag upplyste dem om att tyskar i Skandinavien har ett rykte om sig att föredra medhavd proviant framom ortens utbud. Mitt cykelsällskap ville inte vidkännas något sådant karaktärsdrag, utan pekade i stället finger på holländarna, som har samma rykte i Tyskland.
Frånsett några blessyrer förlöpte cykelturen enligt förväntningar. Att bums ge sig iväg på större transalpina äventyr har visat sig vara oklokt; även om jag löptränar en del, tycks kroppen använda lite andra muskler vid cykling. Därför gällde det att inleda säsongen med en dagsetapp.
Denna dagsetapp började vid Gmund i norra ändan av Tegernsee, en av Bayerns många natursköna sjöar. Sedan uppförsbacke på grusväg i sammanlagt 1250 höjdmeter. Två pauser, båda med var sin alkoholfria Hefeweizen.
Sällskapets gemensamma nämnare var München och XING. XING är det enda tyska sociala nätverket som ännu växer; alla andra har fått ge vika för LinkedIn och Facebook. Denna XING-undergrupp samlar personer som bor i München och idkar någon form av friluftsliv.
Ofrånkomligen tillfrågades jag om varifrån jag kom. Aj Finnland. Finska, det är väldigt svårt, eller hur? Jo. Fast inte för dig, eller hur? Visst, för mitt modersmål är svenska! Öhh, men du sa ju att du är från Finland, hur kan det då stämma? Är du svensk eller finne?
I Sydtyskland finns det en bra motfråga som befriar en från längre förklaringar kring detta evighetstema: ”Är en sydtyrolare en italienare?”. Alla här söderöver vet att de drygt 300.000 sydtyrolarna förvisso har italienska pass, men lever sitt liv i mer eller mindre hög grad på sitt tyska modersmål. Den europeiska historiens nycker har givit dem italienskt medborgerskap; i deras fall såpass sent som efter Första världskriget. Analogierna är i varje fall tillräckliga för att man kan nå punkten ”ach, Du gehörst also einer schwedischen Minderheit?” inom ett fåtal minuter och sedan kan övergå till mer innovativa samtalsämnen, såsom ölets eftersmak, iPadens hållbarhet vid kullerbyttor i nedförsbacken eller likheterna mellan cykling i Alperna och paddling i Skärgårdshavet.
Brödfödan
Publicerad: 23/11 08:03
Vill du såra en tysk intill hjärteroten, säg då att vi har godare bröd i Finland. Den mest frisinnade och godmodige tysk, gammal som ung, får bums ett koleriskt anfall. Säg vad du vill om nazister, gamla som nya. Prata om vem som startade vilket krig som helst, om RAF-terrordåd på 70-talet. Gör dig lustig över tysk humor, eller klaga på vädret. Men akta dig för brödet.
Det hjälper inte ens om tysken ifråga besöker Finland och just ätit samt högst sannolikt berömt Börjes skärgårdslimpa och dito fisk i Nagu. Eller vilket som helst rågbröd, surbröd eller efterugnsbröd, alltihop typisk ”exilnödproviant” som vår familj ingalunda är ensamma om att uppskatta.
Varje berest tysk vet att Tyskland är brödets hemvist på jorden. I Italien och Frankrike finns mest bara vitt bröd. England och USA är ju ännu värre brödöknar. Må så vara att Finland verkar ha vissa goda brödsorter, men det måste ju röra sig om undantag. För så mångsidigt utbud som hemma i Tyskland finns det ingen annanstans. Basta.
Och däri har tysken en poäng. Det finns både flera och mera varierande brödsorter här än i Finland. Färskt och gott bröd från morgon till kväll sju dagar i veckan till låga priser från första bästa närbelägna Bäcker. Men på rågbrödssidan är det illa ställt för den finska gommen. Det hjälps inte att tyskarna säljer rågbröd under beteckningen Finnenbrot, utan den enda boten är ett välfyllt frysfack och tillräckligt täta besök i fosterlandet.
En titt i frysen ger vid handen att det vore dags att flyga norrut.
