Inlägg taggade med ‘Biergarten’
Super-Bayern
Publicerad: 26/05 09:37
Marienplatz efter Bayern-segern i Champions League
Fotboll är minst lika heligt i Bayern som annanstans i den civiliserade världen, och inget fel med det. Efter gårdagens seger i Wembley tog jag en kort omväg via Marienplatz på väg hem från Schrannenhalle, där jag ägnat mig åt det fenomen som på nytyska kallas Public Viewing. Men promenaden blev ingen höjdare, direkt.
Kanske detta antiklimax beror på att ortsborna är blaserade efter alltför många bayerska segrar? Just vann ju FC Bayern Bundesliga.
Kanske det beror på att motståndaren inte var tillräckligt främmande? Är man utanför tysk mark brukar standardmotståndarlag från Bundesliga fort nog bli du och bästa bror.
Kanske det beror på att segern grumlades av nationalhelgonet Uli Hoeneß’ förvandling till skattesmitare av rang? Förr moralapostel, nu beroende av börsspel och på fri fot endast efter betalning av fem miljoner i säkerhet.
Eller beror det på att många av de riktigt lokala Münchenborna är för det andra lokala traditionslaget 1860 München? 1860 har inte segrat i Bundesliga sedan 1966 och har under det här årtusendet trillat ned i andra ligan.
Visst kanske dessa faktorer bidrog. Men inget bidrog så mycket som det ruskiga novembervädret. Tjocka jackor på, fem före vantar och yllemössa, och vi skriver tjugofemte maj.
För annat var det för någon vecka sedan då Bundesligasegern firades. Bombenstimmung! Marienplatz var proppfull. För att inte tala om fotbolls-VM-sommaren 2006.
Och att motståndaren ändå var tysk gjorde att 76 % av tyskarna enligt en underskning sade sig vara för underdoggen BVB Dortmund, fast min misstanke är att de mer var emot Bayern, när segern nu såviså gick till Tyskland.
”Es gibt nur ein Uli Hoeneß” skanderades det då Uli höll i Champions League-pokalen, så han har trots bankkonton i Schweiz tydligen kvar rester av sin forna popularitet. Han har ju i varje fall visat offentlig ånger och samarbetat med myndigheterna.
Sonen min, som för cirka tio år sedan övergick till att bli 1860-anhängare, konstaterar att Bayern-anhängarna i motsats till Sechziger-folket inte riktigt kan konsten att fira. Efter gårdagens lama segerramsor på stan kan jag inte annat än hålla med. ”Super-Bayern, Super-Bayern, ey, ey, ey” är inte ett utrop som visar om någon större verbal jongleringskonst precis.
Dottern är mindre fotbollsintresserad, och är i London nu under pingstlovet av helt andra skäl än finalen i Wembley. Folklivet på gatan och pubarna, solen och den relativa värmen jämfört med München var dock enligt henne enastående. Dortmund var sympatifavoriten också i London, och man markerade platser med BVB-handdukar; britterna är ju kända för att de tycker att tyskarna är kända för att med handdukar markera liggstolar vid stränder och hotellpoolar.
Men så mycket bayersk knutpatriot är jag, trots allt, att jag gläder mig för FC Bayerns seger. Fast något villkorslöst glädjerus är det inte. Annat hade det varit om motståndarlaget varit spanskt eller brittiskt, om ledargardet för klubben fortsatt alla varit moraliska förebilder, och om temperaturen hade medgivit att man såg på matchen i en Biergarten. Då hade det blivit en makalös karnevalstämning!
Waldwirtschaft
Publicerad: 02/05 23:13Münchenbloggen beslöt att ta seden därifrån man kommer och besökte Biergarten då vettigt folk i fosterlandet begår förstamajsillis. Tre exilåbolänningar (mig inräknad) och en esbobo träffades för jämförande finlandssvensk-bayersk folklivsforskning över några Weißbier och en Radler, lite Brezn och Würstl, Radieserl och en hoiber Hendl.
Vi diskuterade bland annat hur inkonsekvent men tillika mänskligt det är att vi i Finland bröstar oss med vad ”vi” gjorde under Vinterkriget, medan de i Tyskland kör med tredje person. Detta gäller alltså folk födda efter 1945. Då en finländare med lite öl under kragen lägger ut texten låter det typ ”Ryssen anföll, sedan försvarade vi oss” medan en tysk nästan aldrig begagnar sig av första person im zweiten Weltkrieg. ”Vi” under-65-åringar i Finland har väl rimligen lika lite andel i Finlands ära som ”de” under 65 i Tyskland har andel av skulden?
I övrigt skilde sig Biergarten-sillisens samtalsämnen föga från en normal finlandssvensk sillis. Låt mig därför i stället kommentera vårt val av Biergarten, nämligen Waldwirtschaft. Ordagrant betyder det snarast ”skogsrestaurangen”, men alla kallar det WaWi (långt a, långt i). WaWi ligger nära S-Bahnhof Großhesselohe, men cykeln är nog favoritfortskaffningsmedlet. Drygt 9 km från Münchens centrum söderut, en angenäm cykeltur längs Isar. Väl framme får man höra hornmusik som osökt för tankarna till Humpsvakar (fastän jag talade om Axelbandet med hänsyn till det åboländska bordssällskapet), med vilka de lokala bleckblåsarna delar en avsevärd del av repertoaren. Proffsiga bayerska urinvånare tar med sig egen mat och egen bordduk, medan vi Möchtegern-bayrare för reda pengar införskaffade de ovan nämnda rädisorna, korvarna, Viborgskringlorna [1] och den halva hönan.
Biergarten är essensen av Bayern, och jag ser fram emot den fortsatta säsongen. Med den finlandssvenska kolonin i Bayern, med besökare, med urinvånare.
Fotnot [1]: Brezn lär enligt min salig mor speciellt i östra Nyland ha gått just under namnet Viborgskringlor, törhända på grund av tysk influens i sagda stad.
Rent öl
Publicerad: 25/11 09:20
Öl är bayersk livsglädje i flytande form. Bayern toppar den tyska öldrickarstatistiken, och då måste man betänka att endast tjeckerna dricker mer öl än medeltysken.
Någon större ölentusiast var jag inte förrän jag blev Wahlmünchner, det tyska uttrycket för ”av fri vilja inflyttad Münchenbo”. Men bor man i ölets världshuvudstad påverkas man av miljön. Och nu vid det här laget dricker jag gärna öl också i Finland, även om jag inte skulle komma på tanken att ranka finskt öl framom bayerskt. Finskt bröd har unika drag, men i fallet öl dras jag inte till fosterlandet.
Om man i Frankrike gjort upp stränga krav för att få kalla vin vin, är det i Tyskland inte så enkelt att få kalla öl öl. För sisådär femhundra år sedan gjorde man slut med oskicket att tillåta allsköns tillsatsämnen i öl. Vatten, malt, humle och jäst är de enda ingredienserna som godkänns av Reinheitsgebot [1], världens äldsta ännu delvis i kraft varande konsumentskyddslagstiftning inom livsmedelsindustrin. Och dessa regler om rent öl, med rötter från 1447, är förstås instiftade just i München.
Som inflyttad, ”Zugeroast”, betraktas jag ibland med viss skepsis av ortsbefolkningen
Den bayerska ölkulturen blomstrar, och är en sann glädje att insupa. Jag har besökt samtliga Oktoberfester sedan 2002, och kan med lättnad konstatera att öltälten sedan 2010 varit rökfria. Tobakslobbyn lyckades tills dess tuta i folk att bayersk ölkultur är oupplösligt förbunden med tobaksstank. En folkomröstning ifjol satte stopp för den saken, men något avbräck i ölförsäljningen var inte att skåda. Drygt sex miljoner liter gick igen åt.
Men låt inte tidpunkten för din ölinspirerade vallfärd till München inskränka sig till de två sista veckorna i september. Det finns Starkbierzeit, den ”femte årstiden”. Och Biergarten på sommaren. Och Hofbräuhaus jämte en mångfald andra värdshus öppna året om. Man blir på gott humör av att besöka dessa ölets helgedomar, även utan att strikt följa LFHA-dieten [2] jag annars förespråkar. Till humöret bidrar lokal musik, god mat, trevlig bayersk kultur och en uppsluppen stämning som gör att man lätt kommer i samspråk med sin bordsgranne, vilken annars vore lika tillknäppt som gemene finländare.
Det finns anledning att återkomma till det bayerska ölet, så låt mig avsluta med en sentens som Hofbräuhaus låtit måla på väggen, även om den torde härröra från något tyskt fälttåg till Afrika:
Durst ist schlimmer als Heimweh [3]
- [1] http://de.wikipedia.org/wiki/Reinheitsgebot
- [2] Low fat, high alcohol
- [3] ”Törst är värre än hemlängtan”
