Hade den bayerska regeringen på 1770-talet varit lika förutseende som idag, skulle Mozart idag associeras mer med München än med Salzburg och Wien. Så yttrade sig förra veckan den bayerska handels- och industriministern [1] Martin Zeil under en välgörenhetskonsert med beteckningen Mozart+ i Cuvilliés-teatern [2] i det bayerska kungliga residenset.

Kanske detta säger något om den förväntade allmänbildningsnivån hos publiken, där alla rimligen kunde antas känna till att det hertigliga hovet i München hade försummat tidernas chans att anställa en 21-årig arbetssökande Mozart. Åtminstone i stora drag var detta bayerska misstag bekant för de flesta, som därför igenkännande kunde dra på smilbanden åt ministerns putslustighet, sådär lagom mellan pianokonsert nr. 9 och den 29:e symfonin.

Mer säger ministerns skämt ändå om dagens bayerska självmedvetenhet. Man är rätt stor på sig, men skrytsamheten är avsedd att uppfattas som tillräckligt självironisk för att inte verka frånstötande. Bayrarna vet att de är litet bättre.

Som finlandssvensk i publiken behövde man inte just känna sig exotisk. Den minglande publiken hade lika bra kunnat påträffas i Svenska Teaterns foajé, både vad fysionomi och klädsel beträffar.

Europa är en gemenskap. Vi hör ihop.

[1] Stellvertretender Ministerpräsident des Freistaates Bayern und Bayerischer Staatsminister für Wirtschaft, Infrastruktur, Verkehr und Technologie – för pompösa titlar, det är man bra på i Bayern

[2] http://de.wikipedia.org/wiki/Cuvilliés-Theater – Tysklands mest betydande rokokoteater, byggd under andra hälften av 1700-talet av kurfurste Max Emanuels av Bayern arkitekt och hovbyggmästare François de Cuvilliés d.ä.