Det fick jag höra av Stefan, min kollega i Berlin, då jag jämte familj skulle flytta till München för ett år 2002. Av det ena året blev två, och efter att vi återvänt till Grankulla bar det ytterligare två år senare iväg till München igen. Sedan hösten 2006 har vi nu bott i München, och nöjda är vi.

Vad Stefan syftade på är att Bayern inte riktigt är Tyskland, och att bayrarna speciellt utanför Münchens stadskärna talar en dialekt som inte är omedelbart begriplig utgående från vanlig skoltyska.

Rätt har han. Men det gör att München känns bara mera hemma för en finlandssvensk. Likheterna med Svenskfinland är många och finns på alla plan, börjande från bayrarnas känsla av att vara annorlunda och landsmännens uppfattning att bayrarna gärna ser sig som litet förmer. Bayrarna har bättre hälsa, högre löner, fler föreningar och ett starkare socialt nät än resten av Tyskland. Den bayerska identiteten är utomordentligt viktig.

Bayern har samma färger som Finland. Åtminstone nästan. Ve den som talar om blåvitt med en bayrare, för ordningsföljden är viktig. Bayerns Himmel ist weiß und blau.

Det sista tvivlet rörande själsfrändskapet mellan Bayern och Svenskfinland undanröjs då vi når språket. Vi äter båda semlor. Går man till närmsta bagare i Hamburg och ber om en Semmel serveras man förvisso ingen fastlagsbulle. Men man möts av ett stort frågetecken och måste förklara att man menar Brötchen. Annat är det hemma i München, och hemma i Nagu.

I denna blogg har jag för avsikt att beskriva dagligt liv som frivillig exilfinlandssvensk i Bayern. Jovisst, Oktoberfest, Biergarten, Dirndl, Lederhosen, ein Pro-ho-sit der Gemütlichkeit. Men också utmaningarna med att ha ett hem i München och ett annat i Nagu, och vad man sådär Staffan-Heimerson-aktigt reagerar på i vardagen.

Jag kan heller inte undgå att nämna att närheten till bergen präglat min bild av München. Alperna är för München vad Skärgårdshavet är för Nagu: En estetisk naturupplevelse av rang, som förvisso gott kan beundras ”bekvämt” med motorkraft, men vill man vila själen och nå närmare är det egen muskelkraft som gäller. Och faktiskt med mer eller mindre samma hjälpmedel i båda fallen. Till fots, med cykel, på skidor. Rentav kajaken är ett förträffligt alpint fortskaffningsmedel. Det är dock mer fart på under forsränning i Bayern än då man paddlar Lillandet eller Storlandet runt i Nagu.

Det officiella svaret varför jag flyttade till Tyskland är ”för att vara närmare kunder, medarbetare och användare” för det IT-företag jag då jobbade på, MySQL AB och dess tyska dotterbolag MySQL GmbH. Visst är det officiella svaret sanningsenligt, men det täcker inte det faktum att München är en väldigt angenäm stad att bo i för en finlandssvensk. God mat, gott öl, trevligt folk. En storstads alla fördelar, ändå med naturen framför dörren. Placerad mitt i smeten, en timme till Österrike, inte mycket mer till Italien. Och drygt åtta timmar med allmänna kommunikationsmedel hem till Nagu.